Det är i dag måndagen den 16 september när jag fortsätter att skriva...
Hoppet om att hitta några överlevande har dämpats.
Alla blickar och öron riktas nu till Wall Street. Börsen har ju öppnat i dag.
Hur ska det gå med landets ekonomi?

Det är möjligt att jag nu här i efterhand när jag skriver blandar ihop olika saker men jag ska dock fortsätta att skriva ner vad jag kommer ihåg från dessa dagar som har varit...........
Natten till torsdagen den 13 september vaknar jag orolig flera gånger.
Det luktar brandrök. Vinden har vänt åt vårat håll. Jag går upp och stänger fönstren men vaknar ändå på morgonen med världens huvudvärk.

Bob gick till jobbet. Jessie ringde till sitt jobb, förklarade att hon inte kunde bo hemma och sa att hon skulle komma upp på kontoret senare på dagen.
Efter att Jessie och jag ätit frukost lämnade vi lägenheten för att vandra uptown.
Det var som en dimma av rök och damm utanför. En stickande läskig lukt.
Redan uppe vid åttonde gatan började dock luften bli renare och himlen var blå igen.
Eftersom vi ännu inte varit norr om 14 gatan sedan i tisdags så bestämde vi oss för att gå dit..

Så fort vi gått  "över gränsen" slogs vi av hur mycket folk det var. Och hur många bilar........
Då kände man riktigt hur man i dessa dagar har levt i någon slags krigszon......

union2.jpg (79383 bytes)

 Vid Union Square samlades folk för att skriva meddelanden på långa upptejpade
papper .....
Här var också många bilder på saknade familjemedlemmar och vänner.....

stillstanding.jpg (78525 bytes)

union.jpg (86341 bytes)
Vi hade hört att vissa tunnelbanor börjat gå söderut och vi gick tillbaka downtown för att kolla om West 4th Street stationen var öppen. Det var den.
Jessies f.d. pojkvän bor där i närheten och Jessie ville flytta hem till honom några dagar tills dess att hon kunde flytta hem igen. ( Därifrån är det närmare för henne att komma till jobbet och eftersom han jobbar hemifrån och har egen hund som Audrey kommer överens med så kändes det tryggt att lämna hunden där. )
Jag följde henne dit och började sedan vandra hemåt igen.
Jag fick visa min legitimation vid Houston Street och det var fortfarande rökigt härnere men i min lägenhet kände jag dock någon slags trygghet.....

Tillbaka till Klippboken    Föregående inslag      Nästa dag....