Katastrof

	Tisdagen den 11 september började dagen som vanligt. Vaknade, satte mig framför datorn för att kolla eposten och dricka mitt kaffe. Sedan gick jag ner i källaren för att stoppa in tvätt i maskinen, kom tillbaka upp i lägenheten för att sätta mig framför min polermaskin och började polera ringdelar.... Jag hörde en kraftig smäll och strax därefter en massa sirener av brandbilar eller polisbilar eller dyligt... Jag hörde även helikoptrar flyga över vårt hus. Ändå så reagerade jag inte. Jag är så van med dessa ljud att jag inte reagerar förutom dom gånger jag hör att sirenerna avtar precis framför vårt hus. Då tittar jag ut genom fönstret.
Men så ringer telefonen..... Det är Bob. Han berättar vad som har hänt och ber mig att ringa till Camilla. Camilla är en kompis till mig från Örebro som då befann sig i New Jersey men som skulle komma och hälsa på oss i New York denna dag. Jag hann inte mer än lägga på luren förren Camilla ringde till mig. Efter det sprang jag först fram till fönstret. Jag kan inte se tornen därifrån men jag såg all rök som vällde ut från södra manhattan. Därefter satte jag på TVn. Jag kunde inte fatta att det var sant.	Det var för overkligt att se tornen brinna på TVn så jag prang upp på taket för att titta. Jag hade kameran med mig och en av bilderna från de brinnande tornen jag tog ser ni här.... Även om jag med egna ögon såg att det var sant så kunde jag inte förstå det. Det kändes fortfarande overkligt.
	Därefter gick jag ner i min lägenhet för att titta på TVn. Strax därefter ringde telefonen igen. Jag skruvade ner ljudet på Tvn för att svara. Det var min syster från Canada som undrade om jag var okey. Under tiden jag pratade med henne kände jag en vibration och hörde ett väldigt konstigt ljud. Jag visste inte vad det var förren jag la på luren och satte mig framför TVn och skruvade upp ljudet igen. Det första tornet hade rasat ihop. Jag satt där helt handlingsförlamad och såg det andra tornet rasa.... Därefter gick jag upp på taket igen och tog bilden här bredvid.
Där tornen en gång stått var ett enormt damm-moln som vällde upp. Tack och lov så blåste inte vinden åt vårat håll...... Jag provar flera gånger att ringa till mina föräldrar men naturligtvis är telefonnätet överbelastat och det går inte att komma fram.... Min internetuppkoppling funkar dock alldeles utmärkt och det strömmar in brev från vänner och bekanta som undrar om jag är okey... Min kompis Jessie ringer till mig från sitt jobb. Hon jobbar i midtown men bor på nedre delen av manhattan närmare bestämt på Water Street . Bara några block från World Trade Center men tursamt nog på östra sidan. Hon är orolig för sin hund, Aurey som var kvar i lägenheten och har bestämt sig för att rusa hem och hämta henne och därefter komma hem till mig.	Jag är jätteorolig men håller mig upptagen med att svara på epost och har TVn på i bakrunden. Till slut klarar jag inte av att skriva längre och orkar inte höra TVn och alla sirener och helikoptrar och jetplan utanför och sätter därför på dammsugaren och börjar dammsuga lägenheten..... Jovisst, det låter ju inte klokt men jag var ju helt klart i chocktillstånd........
Jag slutar dock rätt snart med att dammsuga och öppnar i stället vår ginflaska, häller upp en hel del i ett glas och återtar min plats i soffan framför TVn.... När porttelefonen ringer och Jessie med sin hund kommer känns det bättre. Jag är åtminstone inte ensam längre. Jag frågar hur det såg ut därnere och hon berättar att det är ett lager av vitt damm överallt. Hennes hus var dock okey och hennes fönster var stängda så inne i lägenheten såg allt ut som vanligt. Såsmåningom kom Bob hem. Jag kokar kaffe och vi går upp på taket och tar bilden härbredvid. En annan tjej vi känner, Jessica, som också bor därnere kom hem till oss helt chockad. Efter att suttit på taket ett tag går vi ner i lägenheten igen för att bläddra bland nyhetskanalerna på TVn. Jessica får tag på portvkten i hennes hus som berättar att det är okey att bo där så hon bestämmer sig för att gå hem. Jessie vill också gå hem men vi övertalar henne att stanna kvar och bo hos oss vilket hon nu i efterhand är glad att hon gjorde. Resten av eftermiddagen och början av kvällen spenderade vi på taket tillsammans med ett par av våra grannar, fortsatte på vår ginflaska tills dess att vi blev så hungriga att vi bestämde oss för att gå ut och kolla om någon restaurang var öppen eftersom ingen av oss hade någon inspiration att börja laga mat
Vid det här laget var hela södra Manhattan avstängd. Det var ingen biltrafik på gatorna förutom polisbilar, brandbilar och annan trafik som behövdes ner till katastrofområdet. Naturligtvis så hade ju nästan alla restauranger och butiker stängt men vi hittade några restauranger som var öppna. Många av dom var fulla med poliser och vitdammiga brandmän. Brandbilarna som stog parkerade utanför var dammiga och man såg vita dammiga fotavtryck på trottoaren där brandmännen hade gått.	Kommer inte längre ihåg när vi till slut gick och la oss. Vi satt och tittade på nyheterna några timmar. Konstigt nog lyckades jag dock somna nästan direkt när jag lagt huvudet på kudden. Jag antar att all gin gjorde sitt...... Tillbaka till klippboken Till nästa dag