Fredagen den 12 oktober

Har inte skrivit på några dagar....
F.o.m i tisdags så har jag försökt att undvika TVnyheterna så mycket som möjligt.
Jag läser dock tidningarna på internet varje morgon. Både svenska och amerikanska för att jämföra uppgifterna.
Jag blir bara uppskrämd av nyheterna på TVn. Och börjar man titta så kan man inte sluta. Och eftersom det är så många kanaler och nyheter dygnet runt så tar det ju aldrig slut.

I går kväll var det premiär för årets amerikanska upplaga av Robinson. I år är dom någonstans i Afrika.
Det skulle börja klockan åtta men när jag slog på TVn så var det presidentens ansikte jag såg.
Ett nytt tal till folket.....
Att FBI gått ut och varnat för fler terrorist attacker inom de närmsta dagarna har väl knappast undgått någon?
Presidenten ber amerikanska folket att leva sina liv som vanligt men att samtidigt vara vaksamma och rapportera om något verkar misstänkt.
Han säger också att vi kommer att göra allt för att skydda det amerikanska folket mot nya attacker.
Vad innebär det kan man ju undra....
Här i New York ser man ju nuförtiden poliser överallt. Militärer vaktar lite här och där.
På flygplatserna patrullerar militärer...
Men så mycket säkrare tror jag ändå inte att det har blivit.
För ett par dagar sedan rapporterades det ju att det  inte varit tillräcklig tid för flygbolagen att ändra säkerhetsåtgärderna. Folk slinker ju fortfarande igenom metalldetektorerna med alla möjliga konstiga saker i sina väskor. T.o.m. skutvapen.....
Så visst kan det hända igen.

Jag har inte tagit ställning vare sig för eller emot bombningen i Afganistan. Det är ju så mycket som händer och inte vet jag..... Något måste dom ju göra. Men ska USA ta hjälp av Norra Aliensen eller vad dom heter? Dom verkar väl inte vara bättre än Talibanerna....

Nu fick jag göra ett avbrott med att skriva för jag hörde massa konstiga ljud och människor i trappen.
Jag hörde dock Aprils röst och det visade sig att hon beställt en ny soffa som tre killar kämpade med för att få upp dom fem trapporna. Det är ju så trångt här i trappuppången att det är svårt att vända stora möbler så jag öppnade min dörr för att ge dom lite mer svängrum.
Efter att dom gått igen så dröjde det inte många minuter förren jag hörde April i trappen igen.
Jag hörde henne fråga, vem är du och vad gör du här. Han svarade att han blivit insläppt av portvakten för att kolla kablarna uppe på taket. Vadå, vi har ingen portvakt här. Då säger han att han blev insläppt av en gammal tant på andra våningen. Här bor ingen gammal tant.....
Jag gav mig ut i trappen igen när jag hörde April säga ge dig av och kom aldrig tillbaka igen.
Han försvann så snabbt ner för trappen att jag inte ens hann se honom.
April sa att hon hörde någon trampa runt uppe på taket och när hon gick upp för att kolla så mötte hon denna man som då var på väg ner för trappen. Svårt att säga hur länge han kan ha varit där.

Det är så sällan att någon kommer in här i vårt hus utan att verkligen ha tillträde här. Alla är väldigt noga med att inte släppa in någon man inte känner. Kanske han blev insläppt av killarna med soffan?
April och jag gick upp på taket för att kolla om något var stulet eller så. April sa att han hade ingen väska med sig ut.
Jag blev helt kallsvettig. Vad gjorde han här? Ska man rapportera detta? Jag började kolla runt efter bomber. Inte för att jag vet hur dom skulle tänkas se ut men April var också uppskärrad men sa att vem skulle vilja bomba detta gamla hus?
Nu börjar jag visst bli paranoid och hysterisk också....

April och jag satt i hennes nya soffa ett tag för att lugna ner oss.
Jag kunde inte låta bli att fråga hur han såg ut. Hon trodde att han var av spansk härkomst. Typ puerto rican eller något sådant. Hur hemskt det än låter så ville jag mest veta om han såg arabisk ut.
Jo, jag vet, det är fruktansvärt. Jag har aldrig varit en människa som dömt personer efter utseende, ras eller religion. Det finns goda och onda människor av alla folkgrupper.
Och ändå så kändes det bättre att höra att han inte såg arabisk ut.....
Jag blir själv skrämd av tanken.....

Det har nu gått några timmar och hysterin har gått över för denna gång.
April och jag tog sällskap, först till posten så jag kunde skicka iväg lite beställningar och sedan till Little Italy. Där fick vi provsmaka lite av varje när vi skulle köpa ost, oliver och lite annat smått och gott att ha med oss i morgon. Då ska vi nämligen ta tåget upp för att gå på oktoberfest hemma hos Tom. Tom är en god vän till mig som jag känt sedan mitten av 80-talet. Då bodde jag ju här i samma lägenhet som jag bor i nu.
Tom bodde i lägenheten här bredvid. Han är även min hyresvärd. Lång historia som jag inte ska gå in på nu.....

Blev inte så mycket gjort i dag heller.... 

Tillbaka till klippboken       Föregående inslag      Nästa inslag