Halloween

Att det mesta kretsar runt vår hund sedan vi fick henne har väl knappast någon av mina läsare missat........
Så, när det närmade sig Halloween och vi fick en inbjudan från Nancy, Fidellas groomer ( Hundtrimmare? ) till hennes Hund-Halloween-Party så var det ju självklart att vi skulle gå.

Vi sköter ju det mesta av Fidellas grooming själva. Borstar och kammar, shamponerar och fönar, klipper klor, borstar tänderna ( inte så ofta som vi borde ), gör rent öronen, daglig rengöring av ögonen som hon får små hårstrån i och en ständig kamp för att hålla tearstains ( bruna missfärgningar under ögonen ) så minimala som möjligt osv  osv.........
Har hon sedan lite tovor i håret så kan det ta ett par timmar att få henne fin igen.....
Men, ibland är det bra att ha ett proffs till hjälp och då går vi till Nancy. Det är en kompis till vår vän Brett som ägde hunden Bruno som dog tidigare i höstas.
Nancy är supertrevlig och Fidella älskar henne.
Hon hjälper oss med saker vi inte klarat av själva. T.ex. rycker ut hår inuti öronen så det inte bildas smuts och för mycket vax så hon får öroninflammation, klipper lite runt bajseriet och kisseriet, klipper lite hår under ögonen, klipper hår mellan tårna på tassarna osv....osv.....

Här är en länk till hennes lilla butik och salong.

På partyt hade Nancy bjudit in en person som kan "tala" med djur. Hon heter Donna Lozito
För en ovanligt liten summa (eftersom det var party) så hade hon 15 minuters samtal med hund och ägare i ett separat rum från själva festen.
Och vad sa Fidella?  Inte mycket........Hon ville bara gå tillbaka till festen. Jag bad Donna att fråga Fidella om hon hade det bra hos oss. Donna frågade mig...behöver du verkligen fråga mig om det?
Och....det hade hon ju alldeles rätt i. Fidella kunde nog inte hamnat i ett bättre hem.
Eftersom vi inte har några allvarliga beteendeproblem med Fidella så bad jag i alla fall Donna att tala om att jag skulle vara bortrest ett tag för att åka till Sverige och hälsa på min mamma och att Fidella då skulle vara själv med Bob. Det gjorde hon och Fidella undrade bara om jag skulle komma tillbaka och det skulle jag ju så då var Fidella nöjd så vi avslutade och gick tillbaka till festen.

Jag är medveten om att många tycker att detta verkar löjligt. Men, alla har ju sin egen åsikt.
Själv tror jag att hon verkligen kan "prata" med djur. Det handlar om att telepatiskt skicka bilder fram och tillbaka. Hon beskrev för oss lite hur det går till och sa att det även hjälper i vardaglig hundträning.
Jag försöker göra som hon sa. Enkelt exempel: Kommandot sitt : Säg sitt, visa kommandot med händerna och så det lilla extra....i ditt huvud framkalla en bild av din hund sittandes.

Bob har bokat tid för ett endags-seminarium med Donna i Januari. Då får han lära sig hur man telepatiskt skickar bilder.

Funkar det så får Bob lära mig sedan............

Och en sådan här blöt puss fick Nancy som tack när vi skulle gå hem efter korvfisket.

Tillbaka till fotodagboken     Föregående inslag    Nästa inslag