Fredagen den 21 september

På Söndag ska vi gå på bröllop. Våra grannar på första våningen, Michelle och David ska gifta sig.
I Tisdags var jag därför ute för att köpa en bröllopspresent.
Som tur var så hade vi redan för länge sedan redan bestämt vad vi skulle köpa så allt jag hade att göra var att gå till affären som ligger i West Village.
Vadå, nyfiken på vad jag skulle handla? Ja,ja, klicka här då
I samma kvarter som butiken ligger så ligger sjukhuset Saint Vincent ( tror jag det heter )
Där var hela väggarna fyllda med bilder av människor som saknas från i Tisdags och som nu antagligen är döda.

Så är det här nu. Man kan inte gå någonstans utan att bli påmind.
Fast påmind behöver man ju knappast bli för jag tänker ju inte på något annat.
Jag vaknar varje morgon och har ont i magen och mår illa av oron. Jag försöker varje dag att åtminstone göra något vettigt. Det går trögt med smycketillverkningen men jag har väl i alla fall gjort lite varje dag nu på sista tiden. Annars så koncentrerar jag mig på att åtminstone göra vardagliga sysslor som att diska eller tvätta.
Lägenheten börjar nu bli i stort behov av en dammsugning men det får nog vänta.....

I Onsdags kväll träffade Bob och jag några vänner och grannar i en bar som ägs av en kompis till oss.
Alla berättade vi våra erfarenheter av dessa dagar sedan tisdagen den 11 september.
Alla verkar  må lika dåligt som vi........

När vi kom hem så var det ett meddelande från en svensk tjej som jag har träffat här. Hon heter Eva och gör också smycken. Jag träffade henne första gången på en marknad som var anordnad av FIT, en design och modeskola här i New York. Det var i december förra året och jag sålde väldigt bra där.
I vilket fall som helst så undrade hon om jag ville överta hennes plats i morgon  ( nu igår ) på samma marknad.
Hon kunde tyvärr inte gå dit för hon hade ett annat jobb som hon var tvungen att göra.
Jag funderade ett litet tag innan jag ringde tillbaka och kom fram till att det var en bra ide. Jag behövde verkligen komma ifrån lite, göra något annat än att sitta hemma och titta eller lyssna på nyheterna....

Det var en grå morgon när jag vaknade i går, torsdag. Inspirationen för att stå på marknad och sälja ringar var helt bortblåst men jag hade ju lovat....
Jag var där strax efter klockan nio på morgonen och hann inte mer än packa upp på bordet förren det började regna.Visserligen var det tak över där vi stog men det spelade ingen roll för det blåste och regnet kom in i alla fall.....
Jag gav dock inte upp förren strax efter klockan fyra på eftermiddagen. Då hade jag fortfarande inte sålt någonting.
Såg inte många andra som sålde något heller.....
Det var många elever som passerade förbi men dom hade tydligen tappat lusten för att shoppa....
Och det ständiga regnet gjorde väl knappast någon muntrare.

Eftersom jag hade mycket att bära på så tog jag en taxi hem. Det tog en hel evighet att åka från åttonde avenyn och 27 gatan hem till mig. Det var bilkö överallt.
Taxichauffören var frustrerad och suckade och skakade på huvudet med jämna mellanrum.
Eftersom det fortfarande är broar och tunnlar som är avstängda och ingen biltrafik på nedre delen av manhattan så är det nu trafikkaos varje dag.....
Tror inte jag ska åka taxi eller bil mer på ett tag.....

Klockan nio på kvällen höll presidenten sitt tal till folket......
Han var ju inte vårt val av president. Inga av våra vänner har röstat fram honom och vi är alla oroliga för vad han kommer att göra för några beslut.....

Efter talet var det andra politiker och personer som pratade om hur USA förstärker sitt förvar men att vi alla måste vara alerta för vad som händer och sker...
Vi har även sedan i tisdags blivit varnade flera gånger för att en ny attack mot USA är planerad till den 22 september. D.v.s. i morgon.

Men vad som är planerat och var i USA denna attack ska ske vet vi inte.
I tisdags kväll var det ett program på Tvn om alla hemska vapen som terrorister skulle kunna tänkas använda mot oss.
Läskigast tycker jag att de biologiska vapnen är.
Dom hade ett exempel på vad som skulle hända om Manhattan blev utsatt för biologiska vapen som fick plats i ett litet provrör men som med vindens hjälp snabbt sped sig.
Helt luktlöst och osynligt. Ingen skulle veta om det förrän man såg folk omkring sig falla döda ner på gatan.
Och då är det ju redan för sent att reagera....
Det är ju för skrämmande för att fundera över men ändå ligger det i bakhuvudet hela tiden.....

I dag tycker jag att det var ännu fler flaggor överallt. Nu tycker jag att flaggorna börjar bli skrämmande.
Vi är det enda huset i vårt block som inte har en amerikansk flagga på ytterdörren och inga som bor i huset har heller ingen flagga i sitt fönster.
Börjar folk bli alltför patriotiska?
Fler och fler har skjortor med amerikanska flaggan eller t-shirts på sig.
I dag när jag var på väg till biblioteket med kassettböcker som jag glömt att lämna tillbaka i tid så såg jag nytryckta T-shirts med amerikanska flaggan och World Trade Center med texten "We shall overcome" säljas på gatan.

Om det är någon som läser detta och tror att livet börjar återgå till det normala här i New York så vill jag bara tala om att så är inte fallet.....

Tillbaka till klippboken     Föregående inlag    Nästa inslag