25 juli 2008

Min kära cykel köpte jag ny i början av 90-talet i Malmö. Där använde jag den sedan i princip varje dag, sommar som vinter.
Eftersom jag aldrig har försökt mig på att skaffa ett körkort så har ju cykeln alltid varit mitt fortskattningsmedel genom tiderna...
Så flyttade jag ju då till New York igen år 2000. Självklart blev min kära cykel fraktad över atlanten mjukt inlindad i bubbelplast och wellpapp i containern med alla andra saker jag ville spara.
Väl framme i New York blev den dock mest en dammsamlare nere i källaren. Tror jag tog ut den och cyklade  runt två gånger på sju år.
Manhattan är inget paradis för oss vanliga cyklister som använder den för att ta sig hit och dit och till att åka och handla med. Jag blev därför en fotgängare i stället när jag inte åkte buss eller tunnelbana.
Nu när cykeln återigen har fraktats över atlanten så har den kommit till nytta igen. Örebro är verkligen en cykelstad.
Och i födelsedagspresent av Bob fick jag en cykelkorg som är jättebra att ha när jag åker och handlar.
Har ni sett så mycket ringblommor det blev av dom där små fröerna jag sådde i rabatten i våras!

I bought my dear bicycle in Malmö, Sweden 1992 or so.
I used it almost every day, summer or winter, to go to work, shopping and so on....
When I moved to New York year 2000 I brought it with me.
I think I used it twice in 7 years. Manhattan did not feel safe for biking.
So, there it was, in the basement, collecting lots of dust and losing all the air in the tires.
Now, back in Sweden again the bicycle is happy outside, being used to go shopping with and have the tires filled with fresh air. I love my bicycle!!!

Det är dock en lång och seg uppförsbacke hem till Brickeberg när man varit i stan. Oftast orkar jag inte ända upp utan måste leda cykeln en bit.
Men snabbt går det ju in till stan med en nedförsbake där det går så fort att jag brukar bromsa................

We do live high up on a hill so it is pretty tough getting up here.
Most of the times I can't do it. I have to walk up.
But, it's great when its going downhill. I'm in the city in about 10 minutes.

Tillbaka till fotodagboken   Föregående inslag   Nästa inslag