Torsdagen den 4 oktober.

På vårt tak som är platt som de flesta andra hus här i New York så har vi ju en jättefin takterass.
Här har vi haft många fester....
I vanliga fall så är det mest vi, våra granntjejer här på fjärde våningen och våra grannar på femte våningen som utnyttjar det.
April som bor på femte våningen har planterat massor av växter och alla träd däruppe är planterade i krukor som vi tar in på vintern.
Nästan varje kväll brukar vi gå upp dit för att dricka en öl eller bara sitta och prata lite...
Vi har en jättefin utsikt över södra manhattan.
Nu känns det deprimerande att gå upp dit.
Jag hade inte varit där uppe på två veckor när April knackade på min dörr i går kväll och undrade om jag hade lust att komma upp.
Det har ju blivit varmare igen. Jätteskönt väder faktiskt men tyvärr så ska det börja bli kallare igen på Söndag. I vilket fall som helst så gick jag upp på taket med April och John.
Bob hade inte kommit hem från jobbet ännu.

Utsikten är ju inte densamma...
April sa, trodde aldrig att jag skulle sakna dom där fula tornen. Jag har tyckt illa om dom ända sedan dom byggdes men nu saknar jag dom verkligen.
Själv så saknar jag dom också jättemycket.
Bob och jag brukade vinka till turisterna längst uppe på utsiktsplatsen.Man såg dom ju bara som små svarta prickar däruppe och blixtrarna från deras kameror men vi tänkte att kanske någon av dem just då tittade genom en av dom stora kikarna som fanns däruppe och såg oss vinka till dom från vårat tak.....

I våras när jag hade besök av tre av mina bästa tjejkompisar från Sverige så tog jag upp dom till baren i restaurangen Windows of the world. Jag tror den låg på 107 våningen i torn 1.
Utsikten därifrån var spektakulär.

Utsiktsplatsen hade ännu inte öppnat för dagen när flygplanet kraschade in i byggnaden så inga turister kan väl ha varit där ute men restaurangen var öppen. Dom serverade frukost.
Ingen av dom som befann sig i restaurangen eller som jobbade där överlevde....

Jag undrar vad som kommer att byggas där nere.
Dom kan väl inte bygga två likadana igen?
Men något måste dom ju bygga.....

Tillbaka till klippboken     Föregående inslag      Nästa inslag