19 Juli 2002

I dag skulle min pappa fyllt 72 år. I stället dog han av cancer den 6 juni, bara för några veckor sedan.....
I november förra året, dagen efter fars dag, samtidigt som ett flygplan störtade i Queens berättade han för mig över telefonen att han fått besked från läkaren att han hade matstrupscancer.
Jag minns dagen som om det varit i går.....
Jag hade missat att ringa på fars dag eftersom jag stog ute och sålde smycken den dagen och med tidsskillnaden mellan New York och Sverige så var det för sent att ringa när jag kom hem.

Det var som om ett svart täcke fallit över mig och sedan den dagen var pappas sjukdom det första jag tänkte på när jag vaknade på morgonen. Det trängde oron efter 11 september till att bli ännu större. Så stort att det var omöjligt för mig att arbeta och leva som jag gjort innan. Inspirationen var som bortblåst men jag försökte verkligen, både för min, min pappas, min mammas, min mans, min systers, mina vänners och mina kunders skull.
Eftersom pappa inte ville att för många skulle veta om att han var sjuk så har jag inte riktigt kunnat skriva av mig förren nu. Efter att jag skrivit av mig i klippboken om den 11 september och veckorna, månaderna efter som faktiskt hjälpte mig så var det jättejobbigt att inte kunna nämna min pappas sjukdom......

Hej Pappa. Nu skriver jag till dig.

Pappa, jag vet att du älskade mig även om orden aldrig kommit från din mun.
Jag vet att du var stolt över mig. Du trodde inte man kunde leva av sitt "kludderi" men jag bevisade för dig att det faktiskt går och du förstod till sist. Våra sista år tillsammanans var dom bästa vi haft. När vi slutade att gräla....

Jag vet ju att du följt med mitt skriveri i klippboken. Därför skriver jag till dig här vare sig du kan läsa det eller inte.
Om du bara visste hur ledsamt, tomt och konstigt det känns att sitta här i New York och skriva till dig på datorn i stället för att vara på landet och ha kaffekalas och grillfest som vanligt......

Jag kom hem till New York från Sverige i går. Kunde inte förlänga min biljett längre. Jag hade gärna spenderat din födelsedag med mamma men som så mycket annat så funkar inte allt som man vill....

Jag är så ledsen att jag inte hann träffa dig innan du dog.
Om jag vetat, eller om mamma vetat att det skulle gå så fort mot slutet så skulle jag förstås ha kommit till Sverige tidigare. Du visste ju att jag var i Canada och hjälpte min syster. Det hade jag ju lovat.
Jag visste ju inte att jag hade så lite tid. Jag bokade ju en biljett för att hinna träffa dig. Sju dagar framåt trodde jag ju ändå att du skulle leva. Jag hoppas att du förlåter mig. Du dog dagen innan jag reste till Sverige. Jag är glad att du hann träffa dina syskon men jag hoppades ju på att du skulle vänta med att dö tills du träffat mig.

Först var jag arg men nu förlåter jag dig dock att du dog innan. Du orkade väl inte längre. Och hade du dött dagen då jag kunnat komma och säga adjö så hade det ju varit på min födelsedag och det hade ju varit tungt att leva vidare med....

Pappa, jag gråter, jag är så ledsen att du inte finns mera. Jag är ledsen att du aldrig hann komma och hälsa på  mig i New York.

Kommer du och hälsar på oss då och då?

Såg du din begravning?
Den var väldigt vacker och stämmningsfull.
Många släktingar och vänner var där.

Jag hann inte till Sverige för att vara där för dig men jag kom fram för att vara där för mamma.
Jag vet att jag har gjort det bästa jag kan. För mammas skull men med dig i tanken. Jag har försökt det bästa jag kan för att vara där och hjälpa till som  mig och som dig.

Jag lovar att fortsätta att hjälpa min mamma som jag vet att du hade velat. Hon är en stark person och klarar sig säkert.
Jag tror hon klarar mer än vad du trodde.

Jag älskar dig pappa och jag hoppas att du visste det innan du dog.

Mamma, jag älskar dig också. Jag har aldrig sagt det, bara skrivit det på kortet av en blombukett men jag menar det verkligen.

Pappa, kom tillbaka och titta i klippboken för jag ska sätta in bilder ochs skriva mera om vad som hänt sedan du dog.
Jag ska visa dig med bilder allt vi har gjort för att fortsätta arbetet med sommartugan som du inte orkade göra färdigt.
Många pussar och kramar till dig. Jag hoppas och tror att du då och då kommer och hälsar på oss.

Tillbaka till klippboken       Föregående inslag        Nästa inslag