Söndagen den 23 september

Bob och jag var bjudna till våra grannar Michelle och Davids bröllop. Vi var sex personer i huset som skulle dit så vi åkte tillsammans i Carols stora bil.
Bröllopet tog plats i New York Botanical Garden som ligger uppe i Bronx.
Det kändes skönt att komma bort från Manhattan ett tag. Jag har aldrig varit i denna botaniska trädgård förut och det vore roligt att åka dit igen en annan gång och bara strosa runt lite för det lilla jag såg var väldigt vackert.
Nu var detta dock ett kvällsbröllop så när vi kom dit så började det redan att bli mörkt.
Själva bröllopscermonin var utomhus, mycket romantiskt med levande ljus i den ljumma kvällen i närheten av en liten bäck som porlade.Man hörde syrsona spela....
Allt var otroligt välplanerat och tjusigt.
Tyvärr blev mina foton av själva cermonin alldeles för mörka så ni får själva föreställa er hur det såg ut....
Efter cermonin hade dom i parken dukat upp flera bord med allehanda maträtter, många olika sorters pasta, sallader och allt möjligt annat gott. Där fanns också en stor bar med allt man kunde tänkas vilja ha att dricka.
Dessutom sprang servitörer runt med små brickor med champagne och andra små godsaker att äta.
Det var så mycket att jag glömde bort att ta några foton.
Dom flesta stog upp och åt och drack på detta cocktailparty men det fanns några små bord och eftersom jag tyckte det var svårt att äta från min tallrik och hålla mitt glas samtidigt så tog jag sikte på ett litet bord där en plats var ledig.
Jag presenterade mig och förklarade att jag bodde i samma hus som brudparet.
Dom som satt vid bordet presenterade sig för mig. Det var Michells lillebror med flickvän och en tjej som varit klasskompis med David men inte träffat honom på länge.
Jag började prata med henne. Vi pratade om lite allt möjligt men när jag kom in på att prata om bröllopscermonin och Michells vackra brudklänning så svarade hon:

Jag missade tyvärr cermonin, du förstår att min dotter fick ett gråtanfall precis när vi skulle gå hemifrån och det tog ett tag att lugna ner henne. Hon har mist sin mormor för min mamma jobbade i World Trade Center när det rasade ihop. Min mamma bodde med mig och min dotter. Hon var bara 53 år när hon dog, hon fick mig när hon var väldigt ung.
Hon sa det dock så lungt och naturligt att vår konveration kunde fortsätta utan att det blev obehagligt.
Jag sa att jag var hemskt ledsen och strax efteråt kom hennes dotter springande till bordet.
En supersöt tjej med ljusa hårlockar och dagen till ära en ljusrosa prinsessklänning.
Vi fortsatte att prata ett par minuter tills dess att någon ropade ut att det var dags att gå in i värdshuset för att äta middag.......

Där var det bordsplacering och jag och Bob hamnade bland ett par av våra grannar men dom flesta ansikten var nya för oss. Bredvid mig satt en jättetrevlig kvinna som jobbar som journalist. Hon var superlätt och rolig att prata med.
Egentligen så tror jag att nästan alla precis som jag redan var mätta innan all mat kom fram på bordet.
Det hade räckt med all mat vi redan ätit.
Men, nej då, först sallad, förrätt, huvudrätt och sedan efterätt.......
Mellan rätterna var det dans och tal av familj och vänner.
Jag var glad att se att tjejen som mist sin mormor i katastofen hittat ett par nya vänner. Det var två syskonbarn till brudparet. Dessa tre barn sprang runt, dansade skrattade och verkade ha jättekul.
Själv hade jag också jätterevligt. En mycket lyckad bröllopsfest.

tarta.jpg (30232 bytes)

kaka1.jpg (37198 bytes)

kaka2.jpg (38995 bytes)

kaka3.jpg (40000 bytes)

kaka4.jpg (34075 bytes)

syskonbarn.jpg (30931 bytes)
Syskonbarn

foraldrar.jpg (29335 bytes)
Michelles föräldrar som betalade det mesta av kalaset.....

Tillbaka till klippboken       Föregående inslag      Nästa inslag