Söndagen den 23 september
Bob och jag var bjudna till våra grannar Michelle
och Davids bröllop. Vi var sex personer i huset som skulle dit så vi åkte tillsammans i
Carols stora bil.
Bröllopet tog plats i New York Botanical Garden som ligger uppe i Bronx.
Det kändes skönt att komma bort från Manhattan ett tag. Jag har aldrig varit i denna
botaniska trädgård förut och det vore roligt att åka dit igen en annan gång och bara
strosa runt lite för det lilla jag såg var väldigt vackert.
Nu var detta dock ett kvällsbröllop så när vi kom dit så började det redan att bli
mörkt.
Själva bröllopscermonin var utomhus, mycket romantiskt med levande ljus i den ljumma
kvällen i närheten av en liten bäck som porlade.Man hörde syrsona spela....
Allt var otroligt välplanerat och tjusigt.
Tyvärr blev mina foton av själva cermonin alldeles för mörka så ni får själva
föreställa er hur det såg ut....
Efter cermonin hade dom i parken dukat upp flera bord med allehanda maträtter, många
olika sorters pasta, sallader och allt möjligt annat gott. Där fanns också en stor bar
med allt man kunde tänkas vilja ha att dricka.
Dessutom sprang servitörer runt med små brickor med champagne och andra små godsaker
att äta.
Det var så mycket att jag glömde bort att ta några foton.
Dom flesta stog upp och åt och drack på detta cocktailparty men det fanns några små
bord och eftersom jag tyckte det var svårt att äta från min tallrik och hålla mitt
glas samtidigt så tog jag sikte på ett litet bord där en plats var ledig.
Jag presenterade mig och förklarade att jag bodde i samma hus som brudparet.
Dom som satt vid bordet presenterade sig för mig. Det var Michells lillebror med
flickvän och en tjej som varit klasskompis med David men inte träffat honom på länge.
Jag började prata med henne. Vi pratade om lite allt möjligt men när jag kom in på att
prata om bröllopscermonin och Michells vackra brudklänning så svarade hon:
Jag missade tyvärr cermonin, du förstår att min
dotter fick ett gråtanfall precis när vi skulle gå hemifrån och det tog ett tag att
lugna ner henne. Hon har mist sin mormor för min mamma jobbade i World Trade Center när
det rasade ihop. Min mamma bodde med mig och min dotter. Hon var bara 53 år när hon dog,
hon fick mig när hon var väldigt ung.
Hon sa det dock så lungt och naturligt att vår konveration kunde fortsätta utan att det
blev obehagligt.
Jag sa att jag var hemskt ledsen och strax efteråt kom hennes dotter springande till
bordet.
En supersöt tjej med ljusa hårlockar och dagen till ära en ljusrosa prinsessklänning.
Vi fortsatte att prata ett par minuter tills dess att någon ropade ut att det var dags
att gå in i värdshuset för att äta middag.......
Där var det bordsplacering och jag och Bob hamnade
bland ett par av våra grannar men dom flesta ansikten var nya för oss. Bredvid mig satt
en jättetrevlig kvinna som jobbar som journalist. Hon var superlätt och rolig att prata
med.
Egentligen så tror jag att nästan alla precis som jag redan var mätta innan all mat kom
fram på bordet.
Det hade räckt med all mat vi redan ätit.
Men, nej då, först sallad, förrätt, huvudrätt och sedan efterätt.......
Mellan rätterna var det dans och tal av familj och vänner.
Jag var glad att se att tjejen som mist sin mormor i katastofen hittat ett par nya
vänner. Det var två syskonbarn till brudparet. Dessa tre barn sprang runt, dansade
skrattade och verkade ha jättekul.
Själv hade jag också jätterevligt. En mycket lyckad bröllopsfest. |
