Hi Eugene. ( I hope I spelled your name right )
I don't have your email address so I hope you will come here and read this message.
Thank's a lot for the bottle of wine. It was delicius.
I used some of the pictures you took on West Broadway as a link from my shop on my ordinary homepage. You can find them here
Thank's again. I hope you had a nice flight back home.
Hope to see you again soon.
Renathe

Torsdagen den 25 oktober

I tisdags var det 6 veckor sedan katastrofen. Händelsen har nu fått ett nytt namn som vi alla börjat använda mer och mer. Den kallas för 911 ( nine eleven ) Nian står för september månad och 11 för datumet det hände.
911 är ju dessutom telefonnumret man ringer i nödsituationer. Var det ett sammanträffande eller var det planerat så kan man ju undra.....
I går hittade dom sju kroppar tror jag och i tisdags en. Vet inte riktigt hur många det är sammanlagt men jag tror att det är runt 500 kroppar som har hittats i resterna....
Det brinner fortfarande. Det luktar fortfarande illa. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva lukten. Det är som om någon tänt eld på elkablar eller dyligt...
Massor av prover har tagits på luften. Dom kollar hur mycket bly, asbest och annat som circulerar runt...
Dom har dock garanterat att värdena är så låga att det inte är farligt. Man kan ju alltid hoppas att dom har rätt....
I helgen var jag för första gången sedan 911 ute på gatan och sålde mina smycken. I söndags luktade det jättestarkt men jag hade tur för jag fick en granne på gatan som gräddade och sålde crepes eller helt enkelt tunna pannkakor med choklad och allt möjligt annat gott på så det dämpade lukten en aning.
Min granne April och hennes besökare från Italien kom förbi och tog lite kort på mig. Dom hittar du
här
Inför helgen var en en stor reklamkampanj för att få folk i stan och utanför stan att komma downtown och handla. Den måste ha hjälpt lite för det var mycket mer folk ute än vad det har varit sedan 911.
Det börjar som tur är komma lite turister tillbaka. Dubbeldäcks-bussarna som kör runt i stan är nu fler och fler och nu är det inte längre tre eller fyra turister i bussarna utan dom är nästan fulla.
Verkar dock vara mest amerikanska turister som kommer hit för att gå ner och kolla in katastrofområdet......
Själv så har jag inte varit där nere sedan jag tog bilden på skalet av World Trade Center när det nu var...

F.o.m i går så har dom minskat avspärrningsytan nere vid katastrofområdet. Allmänheten har nu tillträde till fler gator utan att behöva visa legitimation. Alla som bor, arbetar och har butiker och restauranger i området är glada över det. Dessutom kan man nu gå till delar av Battery Park igen vilket man inte har kunnat göra tidigare.
Frihetsgudinnan tror jag fortfarande är stängd men nu när dom öppnat Battery Park där färjan ut dit går ifrån så kanske även hon får lite besökare snart.
Empire State Building öppnade sin utsiktsplats i tisdags tror jag att det var.
Kan ju inte påstå att allt börjar återgå till det normala men en bit på vägen är vi....

I går hade jag bjudit hit Jessie på middag. Vid fyratiden gick jag ut för att handla lite mat.
Plötsligt ekade det av sirener överallt och massor av polisbilar och brandbilar och ambulanser kom farandes från alla håll för att köra uptown. Jag tittade upp i luften och där var polishelikoptrarna.
Jag blev alldeles kallsvettig och fick omedelbart panikhuvudvärk. Människorna runt mig på trottoarerna stannade upp och alla hade samma panik och oroblick som jag.
Vad är det som händer? Tusen tankar flög genom huvudet. Jag trodde att vi blivit attackerade igen och gick hem för att sätta på lokalnyheterna på TVn.
På nyheterna pratade dom bara om Anthrax....
Bob anropade mig genom datorn:
Vad är det som händer? Det måste ha hänt något stort. Det är hur många räddningsfordon som hels som kör förbi här!!!!!
Jag kollar nyheterna igen och då berättar dom att det skett en olycka med en byggnadsställning på  Park Avenue South.
Jag sprang tillbaka till datorn och rapporterade till Bob.
Hemskt nog så drog vi en lättnandes suck. Vi var i alla fall inte bombade igen......

Byggnadsställningen som rasade var fjorton våningar hög. Den var tursamt nog inne på en gård och inte utmed gatan för då hade det väl blivit ännu värre. Fem byggnadsarbetare dog och 10 blev skadade.

Snart är det ju Halloween. Så här års brukar var och varannat skyltfönster i butiker och restauranger vara utsmyckat med spindelväv, benrangel, spöken och annat. I år är dessa skyltfönster lätträknade.
Har bara sett ett fåtal. Vet inte om det är annorlunda i norra delen av staden men här nere har man tydligen bestämt sig för att hoppa över Halloweenskyltningen i år.
Och det är väl lika bra det. Livet är väl tillräckligt skrämmande som det är.

I kväll ska Bob och jag träffa ett par vänner och äta middag på en restaurang med mat från Venuzuela på matsedeln.
Bob och jag var i Venezuela 1991. Då tyckte man ju att livet där var så annorlunda med alla militärer som patrullerade runt. Jag råkade där av misstag hamna mitt i en kravall mot demonstranter som bombarderades med tårgas och det sved som eld i ögonen.
Nu börjar det ju bli likadant här... Ja, vad det gäller militärerna alltså.......

Som sagt, livet har förändrats...........

Tillbaka till klippboken      Föregående inslag    Nästa inslag