13 december

Kom precis hem efter att varit på posten och sedan sprungit runt i affärer för att leta efter julklappsleksaker. I kväll ska jag och Bob gå på en stor Luciafest på The Crane Club 408 Amsterdam ave.
Vid dörren kommer det vara en insamling av leksaker till barn här i New York som kanske inte får några annars....

Tänkte jag skulle fortsätta på berättelsen angående mitt gröna kort som jag började på i mitt förra inslag.
Jo, jag hade ju lagt det där pappret åtsidan tillsammans med en växande hög av papper att gå igenom på mitt arbetsbord.
Eftersom jag beställt en biljett till att åka till Sverige i november så läste jag igenom pappret ordentligt efter att Christina åkt hem till Sverige.
Där stod att jag skulle inte lämna landet förren jag varit och fått en stämpel i mitt pass på Federal Plaza.
Någon information om en särskild dag eller tid fanns inte så jag väntade tills sista minuten för att åka dit.

På Torsdagen innan jag skulle resa till Sverige på Söndagen gick jag upp tidigt och tog bussen downtown till Federal Plaza. Snacka om att min haka trillade ner när jag såg kön utanför byggnaden.
Man skulle kunna tro att man hamnat i en kö för att köpa biljetter till den mest populära konserten i världen... Kön ringlade sig först i zigzag utanför huset för att sedan fortsätta längre och längre bort från ingången för att fortsätta längs med gatan runt kvarteret.
Nåväl, jag hade ju inget val utan ställde mig längst bak. Klockan var väl då sådär 9.30 på morgonen.
Kallt och blåsigt var det. Började småsnacka lite med tjejen framför mig i kön och tjejen bakom....

Ett par timmar senare var jag framme vid dörren. Där var det säkerhetskontroller så det tog lite tid att tömma allt man hade i fickorna osv......

Nästa steg var att leta sig fram till rätt våning och sedan till rätt avdelning.
Där stod jag i kö ytterliggare en timme innan det blev min tur att komma fram till luckan och lämna fram mina papper.
Tyvärr, sa han. Dessa ärenden uträttar vi bara mellan klockan 8 och 11 på förmiddagarna.
Kom tillbaka i morgon i stället.

Jag förstod då varför dom hade så många säkerhetskontroller vi dörren..... Efter att stått i kö så länge och fått det svaret så var det nog tur att jag inte hade en kulspruta i väskan.....

Jag blev så besviken att jag började grina och grät hela vägen tills jag kom fram till busshållplatsen för att sedan ta en paus tills dess jag kom hem. Mest var jag förbannad och när jag blir riktigt arg så grinar jag.
Varför stod det inte i pappret jag fick att man skulle vara där mellan klockan 8 och 11?
Lite mer information och köerna vid Federal Plaza skulle kunna minskas till hälften!!!!!!!

När jag kom hem hittade jag en bra artikel på en hemsida som jag önskar att jag hade läst innan besöket. Artikeln är på engelska men jag rekommenderar verkligen att läsa den för den förklarar så fruktanvärt bra hur det är att vara i situationen att man måste gå dit.
http://www.johnbloom.com/specialreports/20011109.html

Dagen efter, Fredag, så föjlde Bob med mig. Vi var uppe klockan fem på morgonen för att stå i kö klockan 6.30 utanför Federal Plaza. Jag fick min stämpel efter att lämnat mina fingeravtryck och foton vid tiotiden och dom tog ifrån mig mitt gamla gröna kort.
Nu kommer det väl att dröja ca ett år innan jag får mitt nya gröna kort och allt jag har nu är den där stämpeln. Ganska så krångligt tycker jag. Nu när jag kom tillbaka från Sverige och inte hade något grönt kort fick jag gå in i ett särskilt rum där vid immigrationen och det tog en himla tid innan jag kunde gå för att hämta ut mina väskor och fortsätta färden hemåt.
Usch ja, amerikanska immigrationssystemet är krångligt. Och tuffare har dom ju blivit efter september förra året........

Min Sverigeresa i November blev i alla fall lyckad. Det var roligt att träffa mamma och mina vänner i Örebro igen.
Jag tog inte ett enda foto men, jag hade ett ringparty hemma hos mamma och där var massor av tjejer.
En av tjejerna, Anne, tog dock en hel del foton.
Här är länken till hennes fotodagbok och ringpartysidan
http://annelito.webpicturebook.com/021121fdmer.htm

Och här är länken till hennes fina hemsida som har mycket att erbjuda.
http://annelito.just.nu/
Man kan verkligen fastna där i flera timmar för där finns massor av fina och roliga bilder att titta på och mycket text att läsa.

Hej då tills nästa gång jag får inspiration för att skriva!!!!!

Tillbaka till klippboken     Föregående inslag   Nästa inslag